Inspererad

Jag har just sett filmen Wild. Det är en jätte fin film, den handlar om en kvinna som vandrar 1100 miles igenom öknen för att hitta sig själv efter en personlig kris. Det kanske är det jag ska göra! Vandra själv för att hitta till vem jag är och för en gångs skull kanske acceptera mig själv och starta resan mot att faktiskt börja älska mig själv för den jag är. Jag vet de låter lite knäppt men om jag tvingas vara med mig själv och tvingas förflytta mig utan teknologi eller andra störningsmoment kan jag kanske hitta det som är kärnan i mig. Att jag ser ut som jag gör är för mig ett skydd jag har gömt mig bakom mina kilon och alla andra har gjort mig den otjänsten att inte lägga märke till den mulliga tjejer som sitter lite utanför, inte så långt att jag blev ignorerad men ändå så pass långt ifrån att de andra inte behövde lägga märke till mig! Men jag försöker att intala mig själv att jag är värd något och att jag har rätt att bli sedd. Efter ett helt liv då jag intalade mig motsatsen är detta en av de svåraste sakerna jag har behövt göra för mig själv.Jag ska börja öva nu och när sommaren är slut ska jag ha vandrat själv i tre dagar. Jag har fått lära mig att det är bra att utmana sig själv och se vart ens egna gränser går! Hur långt jag vandrar det får vi se när jag är klar. Nu hoppas jag bara att jag klarar att komma iväg efter beskedet att jag har fått sommarjobb. Jag hoppas att jag kan få den tiden som krävs för att vara själv med mig själv och bryta ned de murarna jag byggt upp som skydd även för mig själv!